Riktigt dåligt.

Hammerfall släpper ny skiva. Det är förstås givet men jag kan inte låta bli. Det snurrar en reklam och jag har bara sett den flimra förbi. Jag får för mig att de spelar i helvetet och har läderkläder. Man hör låten och tänker; Är det ett skämt? Är det Black Ingvars comeback? Nej, det är Hammerfalls senaste singel och det är riktigt dåligt.

Sahara Hotnights släpper ny skiva. Jag har inte hört något från den men jag har sett dem framföra en av låtarna framför någon morgonsoffa. Jag tänkte först bara skriva att det lät som kulturskolan men eftersom jag jobbar på en så vill jag ge en mer nyanserad bild. Det lät som när man har en grupp elever som är duktiga på att spela. Musikaliskt finns allt där men det är något som saknas. Det går inte riktigt att sätta fingret på det. Är det tempot? Spelar de för långsamt? För fort? Är det ljudnivåerna som inte är balanserade? Är det uttrycket? Är det mognad? Vad är det som gör att det faller så platt, blir så tråkigt när de ändå är så duktiga? Man vet bara att det är riktigt dåligt.

Idag har jag och mina kollegor spelat ihop. Tanken är att vi ska ha en lärarorkester som kan framföra bruksmusik i lite olika kommunala sammanhang. Vi ska bland annat ha en repertoar av cocktailmusik, att spelas i bakgrunden på lämpliga tillställningar. Det blir förstås jazzstandards. Massor av ackord. Inga vanliga, hederliga dur- och mollackord heller. De andra spelar med beundransvärd lätthet men jag får kämpa och koncentrera mig så hjärnan kokar så att när det kommer ett lite enklare ackord kommer jag inte ihåg hur man tar det. Sedan blir det solo och då får jag experimentera mig fram över halsen och mot slutet av solot har jag hittat tre toner som låter bra efter varandra och så låter det bra i ett par sekunder innan jag slarvar bort slutet i en ful övergång till nästa vers. Det ser ut att bli många timmar nötande av skalor för annars kommer det bli riktigt dåligt!

En sak som är riktigt bra är att Idas vernisage blev väldigt lyckad! Idas tanke om att ha publiken på scenen och målningarna på publikens platser i biosalongen blev mycket mer effektfull i verkligheten än vad jag hade föreställt mig. Det är inte ofta förhållandet är så. Jag är stolt och glad!