Jesus bästa mirakel!

Nu är det klart! Hela 62% av bloggens läsare tycker att "Fem bröd och två fiskar" är Jesus absolut bästa mirakel. En jordskredsseger för matundret alltså. Vilket får mig att undra ifall ni äter tillräckligt, kära läsare. Men visst, det är ett mäktigt under som faktiskt beskrivs i alla fyra evangelier. Såhär skriver Matteus:

"När Jesus hörde detta drog han sig undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.
När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.
På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: ”Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna.”
Jesus svarade: ”De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.”
De sade: ”Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.”
”Lämna dem till mig”, svarade han.
Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar.
De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn."

Jag älskar replikskiftet mellan Jesus och lärjungarna. Där sitter Jesus och suger på en cigg, en siluett mot den stigande månen när lärjungarna kommer. Förmodligen alla 12 eftersom det aldrig specifieras vilka det rör sig om. 12 stycken lärjungar alltså, som en yr hönsflock ackompanjerade av någon rolig cirkusmusik. De kanske ackompanjerar sig själva med små trummor, trumpeter, tromboner och annat. De kanske är någon slags zigenarorkester och en av dem är tandlös och sjunger och dansar gudomligt! Den tandlöse dansaren, kanske är det Petrus, tystar sin orkester och så säger han:
- Jesus! Nu har vi spelat i säkert tre timmar och även om det svänger något oerhört så börjar folk bli trötta och hungriga. Kan de inte få gå hem nu? Kan inte du åtminstone komma och säga något?
Jesus vänder sig inte ens om. Han bara inhalerar lite rök, blåser ut, får något pilemariskt i blicken, anlägger ett snett leende och säger:
- Inte behöver de gå hem. Ge dem något att äta ni.
Luften går ur den trötta orkestern i en kollektiv suck. Johannes, som står lite längre bak dråsar ner på en stubbe, slår ut med händerna och säger för sig själv:
-Ständigt dessa mind fucks!
Petrus vet inte riktigt vad han ska säga. Han lyfter sina händer frågande, blicken flackar, han vänder sig om och söker stöd hos någon av de andra lärjungarna, men de bara skruvar på sig och tittar bort.
- Men Jesus! Vi har bara fem bröd och två fiskar. Det är typ femtusen pers här. Och ärligt talat är vi ganska hungriga själva.
Jesus tar ytterligare ett bloss, ser först ut som om han funderar ett slag. Sedan kastar han nonchalant med sitt långa hår och sträcker fram en hand mot Petrus.
- Nå. Hit med det då.

Resten är, som man säger, historia.