Okej, nu kanske jag har landat. Idag är första gången på flera månader som jag inte känner ett omedelbart behov av interaktiv underhållning så fort jag är ensam. Det känns lite tomt, faktiskt.
Vilken tid det har varit ändå! Kulmen har utan tvekat infallit bara de senaste veckorna med Civilization Revolution och Civilization IV. Jag har känt mig helt handfallen i verkligheten, som i och för sig tett sig tämligen meningslös i förhållande till att vara enväldig härskare över en hel civilisations öde från tidernas begynnelse och i evighet. Jag förstår vad Kim Jong Il går igång på. Och Gud.
Jag kommer att minnas mycket annat också. Svampmolnet mot den grå himlen när Megaton förintades. Känslan av att styra en Brumak genom The Hollow. Irritationen över indian-Tommys korkade och själsligen döva one-liners.
Det är klart, jag lär fortfarande försöka mig på det enstaka, mongoliska härtåget nu och då, men det känns som att det kommer att bli mer rimliga nivåer (när andra spelar en timme spelar jag tre!). Vilket innebär att en massa tid lösgörs. Vad ska jag fylla den med då? Kanske blir det blogg?
1 kommentar:
Först med kommentar!
Skicka en kommentar