Jag har efter två hårda år av vikariat blivit anställd av Kulturskolan. Min tjänst är huvudsakligen inriktad på Kulturskolans frivilliga verksamhet efter skoltid och under loven. Sweet!
Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre upplägg på arbetet. Inga betyg, inga haters under passen, eller som nu när jag under lovvecka sitter och har frivillig rockverkstad; Inga elever alls.
För att travestera vem det nu var som sa något liknande: Skolan vore underbar om det inte var för alla elever.
7 kommentarer:
Markus! Det började ju så bra. Du hade svinbra tempo. Vad hände?
Jag tror att det var Simon som sa det där, var det inte?
Vad gäller CoJ: Visst, men skälet till att jag gillar lite sådana där dåliga spel är att det är så mycket lättare att njuta av de bra bitarna - Helt enkelt för att de bra bitarna är lättare att utskilja från de dåliga. Eller, om det som i det här fallet gäller ett östeuropeiskt spel, försöka leta efter alla de där skumma sakerna som bara östeuropéer gör i spel. Som t ex att vapnen har olika hållbarhet. Varför? Helt onödig funktion, som väldigt sällan spelar någon roll för spelet. Kul!
Jens: I'm sorry.
Emil: Emppu P, I presume? Välkommen! Jag håller på att komma igenom på andra sidan Call of Juarez, så visst; Det har tillräckligt med poänger för att jag inte ska lämna det. Men mina krav är inte skyhöga. Trist att det inte finns någon whoopie-dooh-dah-day-neger med melon och dynamit som lättar upp stämningen. Hade varit trevligt.
Välkommen till ensemble på torsdagar, Mac. Vi ska nog trivas tillsammans.
Chrilly Lee, varför kallar du dig för ondskan? Är det en hommage till Jan Guillious bästsäljande roman som senare blev en bejublad filmatisering med den fantastiskt mångfacetterade Andreas Wilson i huvudrollen som Guillious alter ego? Jag menade förstås inte det jag skrev om elever. Elever is the bee's knees.
Förr har jag alltid kört med någon ball historia bakom namnet, men det är enbart efterkonstruktioner. Jag tog namnet under den tiden då min lediga tid till stor del bestod av förstapersonsskjutare i andra världskrigsmiljö. Day of Defeat gav mig namnet Ondskan, inte Guilliou.
Även om det senare onekligen känns mognare idag.
Skicka en kommentar