Liet Lavlut 2008

Liet Lavlut, den stora minoritetssångfestivalen arranagerade s i år i Luleå. Ett möte mellan minoriteter från hela Europa, ett möte i ett virrvarr av kultur som kröns med en prestigefylld sångtävling. och den stora frågan är förstås; Vilken minoritet är det mest synd om 2008?

Vi tar det, som sig bör, i ordning av de artister som uppträdde.

1. Galicien, Boy Elliot & The Plastic Bags

Offerhistorik:
En lång historik av att invaderas av diverse grandiosa grannkulturer. Under Francos regim i Spanien fråntagna sin automonitet och språkförtryckta.

Framträdande:
Sångaren hade en Redd Kross-sticker på sin gitarr. Jag tror inte de lät så mycket som Redd Kross. Jag minns inte så mycket av hur de lät överhuvudtaget mer än att basen var sjukt hög. Låten handlade om att vara kär och flyga till en planet där man får vara tillsammans och allt är bra. Det verkar inte ett dugg synd om galicierna.

2. Tornedalen, Surunmaa

Offerhistorik:
Separerade från sina finska bröder och systrar i gränsdragningen mellan Sverige och Ryssland. Språkförtryckta.

Framträdande:
Vemodig, finsk tango, en text om fruktansvärt olycklig kärlek. Svart- och vitt, uppklätt, söndagskostymen, begravning. Tunga poäng för Tornedalen! Välbehövliga också, i konkurrens med några av de andra minoriteternas offerhistorik.

3. Bretagne, Gwennyn

Offerhistorik:
Inte mycket. Har ingen officiell språkstatus i Frankrike. Är å andra sidan besläktad med den erkänt coola keltiska kulturen och hamnar därmed på plus/minus noll.

Framträdande:
Ett ganska svängigt, glatt gäng med en text om barnen i Belfast, som jag utgår från är olycklig som fan. Fast är det verkligen smart att rikta fokus mot misären i en annan region? I och för sig, i brist på material från sin egen, som jag i det här fallet utgår från är en äckligt välmående ost- och vintrakt där solen alltid lyser, får man väl greppa efter halmstrån. Bretagne har inte mycket att hämta i den här tävlingen.

4. Korsika, Jaques Culioli

Offerhistorik:
I likhet med Galicien har ön blivit bollad mellan diverse stormakter genom århundraden. Har stridit för sitt oberoende mot Frankrike och Genua, lyckats ett tag för att sedan införlivas i Frankrike igen. Har flera separatiströrelser, vilket ökar tyngden oavsett varför. Är inte en autonom region men har en massa justa fördelar, gentemot övriga minoriteter i landet.

Framträdande:

En ballad, med dramatisk, kraftull sång, med darrande händer och slutna ögon. Djupt allvar och engagemang med hela hjärtat. En text om flyktingar med hopp om en bättre morgondag. Med stor sannolikhet minst en separatist i bandet. Mycket farliga i den här tävlingen.

5. Syditalien, Spasulati

Offerhistorik:
Vettifan, men ett albanskt språk i Italien tyder ju på att något har hänt.Framträdande:Lyckliga skitar. Stod för en av kvällens stora karaktärer i den diskret, sensuellt juckande saxofonisten. Låten var som ett tåg proppfullt med godis, och tjocka med basröst sjungande och ivrigt arbetande tomtar, skyfflande godiset till barnen längst med rälsen. Texten verkar handla om bakfylla. Ett litet plus i kanten för ett i övrigt anonymt bidrag i sammanhanget.

6. Sapmi, Elin Kåven

Offerhistorik:
Oändlig.

Framträdande:
Kvällens absolut mest artsy stund. En i stor, vit klänning, maniskt stirrande, dockleende, magdansande dam sjungande till effektdränkt gitarr och sampler. Dyster låt med en text om att vilja komma ur en depression. I sammanhanget får dock Elin Kåven verkligen kämpa i motvind för det är svårt att komma runt att trots att det är mycket synd om samerna är de i sina koltar och med sina jojkar i varje ledig glipa i helgens program den absolut mest tydliga och synliga minoriteten i hela universum. De har för fan ett eget parlament och deras president delar ut publikpriset! Det känns helt enkelt inte väldigt synd om dem.

7. Frisland, Jelte Posthumus & Pilatus Pas

Offerhistorik:
Jag vet inte, jag tror inte de har någon. De har vad som ser ut som små hjärtan på sin flagga.

Framträdande:
Nästan filmiska bohemer med en låt om att vara kär och cykla i regnet. Klar Amelie från Montmartre-varning. Sångaren är jättelycklig och charmig. En kalkon.

8. Friuli, Carnicats

Offerhistorik:
Igen, vet inte. Säkert har de haft problem med fascisterna under Mussolini. Vi säger så.

Framträdande:
Hiphop. Lätt rätt val av genre om man vill framhärda sin minoritets offerroll. Tyvärr rappar de om att åka till Australien på semester.

9. Wales, Yr Annioddefol

Offerhistorik:
Har varit ett eget rike en gång, men är det inte längre. Har ett fruktansvärt krångligt språk.

Framträdande:
Yr Annioddefol inspirerades av Boy Elliot och lät basen dominera ljudbilden. Faktiskt så till den grad att det enda som hördes var svag sång över en stel reggaebas-slinga. Lite olycklig kärlek och förvirring och en söt, walesisk skolklass.

10. Asturien, Dixebra

Offerhistorik:Hårt kämpande mot högerregeringen under spanska inbördeskriget. Nedkämpade av Franco. Svårt förtryckta. Grym potential!

Framträdande:
Kvällens andra klarast lysande stjärna var Dixebras säckpipetraktör. Han såg förvisso rätt hipp ut, smälte åtminstone in med de andra i bandet. Han hade dock fått för sig att en viktig funktion han hade i bandet, utöver sina små säckpipeinslag var att röja ikapp med den högsparkande, viga sångaren. Tyvärr var hans fysiska förutsättningar inte desamma och där han stod och hoppade rakt upp och ner, med armarna tätt efter sidorna såg han ut som en övervintrad lärarstudent i Uppsala som för första gången blivit full och råkat hamna på punkklubb. Låten var politiskt laddad, behandlar diverse problem som minoriteten har och med Asturiens historia slungar sig Dixebra högt, högt upp i tävlingen!

11. Mordvinien, Mordens

Offerhistorik:
Vet ingenting om de här heller. Säkert förtryckta av Stalin. Vi säger så.

Framträdande:
Det här obegripliga etnopajaseriet såg jag redan på Laulun Laulut i Pajala. Jag vet inte ens om jag orkar kommentera det. Dock stod de för den tredje stjärnan för kvällen. Den övervuxne tolvårige pojken med den väldigt lilla flöjten var oerhört... Tja, söt på något sätt. Frånstötande på något annat. Det är synd om dem för att deras låt var så dålig.

Det var samtliga bidrag för kvällen. Men det visade sig vara en överraskningarnas kväll då vinnarna inte stod att finna bland de tävlande bidragen. På väg tillbaka till min plats presenteras pausunderhållningen. För den stod romerna och judarna. Båda minoriteterna sjöng oerhört sorgsna sånger som inte presenterades närmare. Inte ens representerade i den riktiga tävlingen! Offerhistoriken ska vi väl inte ens gå in på? Det står helt klart att de minoriteter som det är mest synd om 2008 är judarna och romerna. Gratulerar! Det finns förstås inget pris, överhuvudtaget, att hämta.