Röd död pictorial

Jaså, det blev inte mer sommar än såhär. Det var väl precis vad man kunde vänta sig. I den här typen av väder vandrar man med huvan uppfälld, med tungsint målmedvetenhet, tunga fötter och regntunga kläder. När man vill äta glass i solskenet på soltorget. Inte ens Jekke har tagit sig ut till sin bil. Nåväl, man ska inte klaga. Jag kan ju alltid spela lite TV-spel. Undrar om man har något trevligt på lager?



Javisst ja! Jag fick ju Red Dead Redemption igår. Det är inte bara något trevligt, utan ett spel jag verkligen längtat efter att spela. På Webhallen kan man se en nedräkning till släppdatum och där har jag varit varje dag, svurit över framskjutna datum, sorterat dagarna i överkomliga tidsenheter, längtat.

Varför är "Det här spelet måste jag spela!"-känslan så stark för just Red Dead Redemption? Jag tror det finns ett par skäl till detta:

1. Från gamla, goda och svåra Gun Smoke och North and Souths fantastiska 2-spelarläge i 8 bitar, till Sunset Riders färgglada, explosiva 16 bitar, till Outlaws (snyggare än tecknad film) -97 och helt underbara, om än smått rasistiska Desperados: Wanted Dead or Alive -01 har westernspelen varit oumbärliga.
Även det senare 2000-talet har haft en del western-karameller att bju' på. Call of Juarez habila första del, och riktigt fina uppföljare och det lilla jag hunnit testa av GUN har varit väl värda sin tid. Red Dead Revolver kan jag inte minnas att jag har spelat,fast det känns märkligt eftersom det ändå är Rockstar.
Westernmiljön och TV-spel har i alla fall historiskt varit som cigaretten till kaffet, även om peaken länge känts passerad.

2. Jag har spelat och älskat GTA-serien från de första, tvådimensionella versionerna, till fyrans expansioner, genom moralpanik och Nintendopuritaners hånfulla horfnysningar och sett Rockstars fingertoppskänsla för gangsterdrama bli alltmer förfinad. GTA IV är ett mästerverk och jag kan inte tänka mig något annat spel där det är en upplevelse att passivt sitta i en taxi och kolla ut genom fönstret. Om Red Dead Redemption är ett "GTA with horses" kommer jag bli fullständigt nöjd.

Grejen är att jag tror att det är mer än så. Jag har på känn att det kommer att markera en ny höjdpunkt för westernspelen. Red Dead Revolver var uppvärmningen. Nu är det dags att spänna musklerna och låta den nördighet och kärlek som så präglar det sentida Rockstar fritt flöda över berg och genom prärier. Jag tror på inget mindre än en odödlig spelupplevelse.

Bara att tjonga in skivan i boxen och köra igång då!



Men vad är detta? Ingen box? Bara en bit av en box?



Nejvisst nej. Jag har ju ingen box. Den bestämde sig för att dö de röda ringarnas död, ett par dagar innan spelet och det dåliga vädret kom. För andra gången under sin livstid. Den dyra reparationen har mördat min ekonomi och det kommer att dröja 2-3 veckor innan den är tillbaka. Då har den säkert gått sönder i transporten. Nej, det är inte tårar, det är bara regnet.

Till råga på allt står jag inför ett dilemma när den väl kommer tillbaka. Jag var mitt uppe i Assassin's Creed 2 när boxen hostade till och dog, och det är ett alldeles utmärkt spel, som jag för allt i världen inte vill lämna ofullbordat. Grejen är att hela den spelupplevelsen blir förstörd av att jag ännu hellre vill spela RDR. Jag kan inte spela på det saktmodiga, undersökande sätt jag hittills gjort, utan kommer att slarva igenom till slutet. Om jag å andra sidan hoppar direkt till RDR kommer jag att helt tappa det jag investerat i AC2 och återkommer kanske aldrig mer.
Dessutom hoppade jag till AC2 från ett ofullbordat Dead Space, men det är nästan lika bra, för det var så otäckt och påfrestande att jag nästan är lättad över att slippa det.

Meanwhile blir andra föräldrar.