Meta!

Anto fotobloggar!

Det här är inte en blogg... Det är ett mindfuck!

Japansk radio

Lite för att pejla in en vibb från det Japan Emppu grasserar i har jag via min wunderbara WunderRadio-app (iPhone? Ja, iPhone!) lyssnat på kontemporär japansk radio. Eftersom pratkanaler inte skulle säga mig särskilt mycket (ba-zing!) har jag främst letat efter musik. Namn som ABC Music Paradise och Shonan Beach FM har stuckit ut från min iPhones (!) touch screen och med goda förhoppningar har jag klickat mig dit. Men besvikelse. Tydligen är den japanska definitionen av en musikkanal att sätta tre-fyra personer i en studio, låta dem prata i mun på varandra och klappa händer. Jag förstår hur uttjatat det är att lyfta fram knasiga fenomen i japansk kultur, men i det här fallet kändes det knäppjapanskt i bara några sekunder. Sedan skittråkig. Sedan påfrestande.

Om en kanal heter ABC Music Paradise så är det väl inte en orimlig föreställning att man till största delen kommer att få höra musik. Eller åtminstone lite då och då. Lite snyggt insprängt mellan koncisa pratpartier. Åtminstone inte BARA prat. Varför hör jag då just bara prat? Jag drar mig inte för att säga babbel! Är det handklappandet som representerar musiken?
Yatta! (klapp klapp klapp)

Det är alldeles bestämt föremål för en arg insändare. NSD och Kuriren, brace yourselves!

Jag hoppas att Emppu inte lyssnar så mycket på radio där.

Martyrium

Jag fascineras av martyrer (jag agerar ofta en). Här ovan skildras Petrus korsfästelse. Notera hur kraftfull han ser ut, trots sin aktningsvärda ålder och hur ansiktsuttrycket inte så mycket signalerar outhärdlig smärta som: "Öh! Vafan håller ni på med?"
Notera också att han korsfästs UPP OCH NER! Rått!

I tider där det enda som engagerar är rätten att få ladda ner gratis är det svårt att se någon dö för sin övertygelse. Jag medger att jag är svag för den sortens hjälteromantik. På långt, lååångt håll. Personligen skulle jag behöva gå ner på en nivå av ett finger eller en tå för min övertygelse. I den mån jag överhuvudtaget är så övertygad om något. Jag är dock tveksam till att det förhandlingsutrymmet finns när ens meningsmotståndare kommer emot en med dragna lansar. Bildligt talat, alltså. De skulle förmodligen ha puffror.
- Ni kan få ta en tå!

I alla fall, nu är det dags för mig att skaffa min allra första tatuering efter många års moget övervägande. Valet av motiv har fallit på ett helgon och en martyr. St. Cecilia. Hon brast ut i en sång till Herren inför sin halshuggning och blev således musikernas och framför allt kyrkomusikernas skyddshelgon. Ida har gjort en skiss, men slutresultatet lär skilja sig en del från den. Det här är i alla fall idén:





Snart på en arm nära dig!

Skaffa barn?

Uno Bruno Nordmark-Forsberg.
26 år.
Bor i Göteborg.
Jobbar som butiksbiträde.
Gör dansmusik som inte går att dansa till. 1000 lyssningar på MySpace på 2 månader.
Dricker för mycket.

Återlansering

Hösten kommer och när allt annat somnar in och försvinner kanske bloggen kan få nytt liv. Jag har goda förhoppningar eftersom jag hittat en bra blogg-app till iPhone. Jag lever mitt liv genom iPhone. Kanske kan bloggen också göra det. Leva genom iPhone. iPhone. iPhone!