Ida på terassen

Hon sjunger, rimmar, dansar med en krycka. Det är sent en lördagkväll men full är hon inte. Vad händer?

Frågor, frågor, frågor

Jag har aldrig gjort en sådan här sak, förväntade mig inte att göra det heller, men jag känner mig ovanligt inspirerad i kväll. Det är dags.

Hur gammal är du om 5 år? The big double three.
Vem var den sista du träffade? Räknas Ida?
Hur lång är du? Dvärg.
Vilken var den senaste film du sett? "Ser" just nu på The Guardian.
Vem ringde du senast? Frasse.
Ditt senaste sms och till vem? "Vi har sovit lite. Ida hör av sig när hon vaknar." Till Anto.
Vad är helgens planer? Träna teater, repa med bandet, kanske dricka någon folköl.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS. Kort, snärtigt och rakt på sak.
När såg du senast din mamma? Det börjar bli två år sedan.
Vilken ögonfärg har du? Ingen aning faktiskt. Det går inte att avgöra.
När vaknade du idag? 08:00
Har du någon gång hittat en katt? Nä, det tror jag inte.
Vilken är din favoritplats? Varhelst jag kan ligga bekvämt och slumra till ifall jag känner för det.
Vilken plats föredrar du minst? Platser där barn löper amok.
Var tror du att du befinner dig om 10 år? På en rymdstation med Ida och Sigrid. Skådandes ner över människornas strävanden och stretanden.
Vad skrämde dig som barn? Att bli vuxen och tingas titta på TV-nyheterna.
Vem fick dig att skratta senast? Ida.
Är du för ung för att äga vinylskivor? Snart kommer frågan att vara om huruvida man är för gammal för att äga vinylskivor. Det är jag övertygad om.
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.
Hur många kuddar har du i sängen? Två, om man räknar Idas. Den är ju i sängen.
Hur många landskap har du bott i? Jag har svårt med landskap och län, men jag gissar på tre.
Har du någon gång spytt på någon? Lustigt nog inte, med tanke på hur många gånger jag ändå spytt.
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor.
Är du social? Inte särskilt i dagsläget men hyfsat kompetent, tror jag.
Vilken är din favoritglass? Lakritspuck! En glassiker (signerat Emppu P)!
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Gråta av lättnad och skjuta alla problem framåt minst två år. Efter två år frysas stel av fasas över att mitt liv ännu inte har någon tydlig riktning.
Tycker du om kinamat? Fyra små rätter är en klassiker som alltid slinker ner.
Tycker du om kaffe? Ja.
Vad dricker du till frukost? Äter inte frukost.
Sover du på någon särskild sida? Nä, jag sover lite hur som helst. Armar och ben spretandes i alla möjliga, relationsspräckande riktningar.
Kan du spela poker? Ja.
Tycker du om att mysa? Jag är en myspys.
Är du en beroendemänniska? På många sätt.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja.
Vill du ha barn? Ja!
Kan du några andra språk än svenska? Ja.
Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
Föredrar du havet eller en pool? Havet.
Vad spenderar du helst pengar på? TV-spel och gitarrer.
Äger du dyra smycken? Nä, det kan jag inte påstå.
Har du någon gång testat narkotika? Definiera narkotika.
Vad var de senaste du stoppade i munnen? Crack.
Vem är den roligaste människan du känner? Definiera rolig.
Välj ett ärr på din kropp? På vänsterhanden efter en spegel jag välte över mig som liten.
Har du kvar något klädesplagg från du var liten? Säkert på Åkerbärsa.
Flirtar du mycket? Nej. Jag är inte ens säker på att jag vet hur man gör.
Vart togs din profilbild? Vilken profilbild?
Kan du byta olja på bilen? Nix pix.
Har du fått fortkörningsböter? Njet.
Vilken var den senast bok du läste? Om Gud av Jonas Gardell.
Läser du dagstidningen? Om jag kommer över en.
Prenumererar du på någon veckotidning? Non.
Dansar du i bilen? Jag dansar vartän danslusten faller på.
Vilken radiostation lyssnade du senast på? Ida brukar ha på P3.
När var du i kyrkan senast? Måste ha varit förra skolavslutningen.

Uppmärksam bror

Jaså, det var en katt! Jag trodde det var en liten pojke.

Sur bror

När ska ni uppdatera era bloggar?

Testar...

... Blogga från mobilen och bjuder på lite ögongodis.

Tjuvar! Ligister!

Men Erkki! 80 spänn kan det väl vara värt? Så jävla short är inte 4-5 timmar i förhållande till en del spel jag betalt 600-700 kronor för. Och Emppu, tänkare har vi väl ändå, barmhärtiga samariter har vi väl ändå? Kan vi inte slå hål på tanken att människor kommer att vara nyfikna eller vilja ta hand om varandra, utan betalt, också? Frågan är väl inte, eller borde åtminstone inte vara, huruvida kulturarbetare borde få betalt för det de åstadkommer, utan hur det ska gå till?

Soda Popinski

Jag läste att Soda Popinski i Punch-Out! ursprungligen hette Vodka Drunkenski. Det här är helt nya uppgifter för mig och jag är lite chockad. Vodka Drunkenski. Vodka. Drunkenski. Det låter inte rätt! Ändå är det vad Soda Popinski skulle ha hetat om inte censuren varit framme!

I det här fallet måste jag nog ändå ge censuren rätt. Inte i sak, men i utförande. Soda Popinski låter mycket mer som ett riktigt namn än Vodka Drunkenski. För mig som språkignorant småunge gick ordvitsen ändå helt förlorad och det stod klart att Soda nog hade problem med spriten (för även om jag var språkignorant var jag oerhört socialt medveten). I skenet av det blir det ju mycket roligare att ge fyllot ett ironiskt namn. Även om det inte var censurens avsikt. I och för sig kan mitt omdöme vara helt fördunklat av nostalgi. Kanske är Vodka Drunkenski både sannare och bättre.

Apropå Punch-Out! så får den nära förestående Wii-releasen mig att för första gången på riktigt sukta lite efter just en Wii. Jag spenderade fruktansvärt mycket tid med Super Punch-Out! när det begav sig och har återkommit till det då och då under årens lopp, även om det nu var längesedan. Det är förstås en helt briljant idé att uppdatera just den titeln till Wii. Det känns som handen i boxningshandsken.

I övrigt spelrelaterat så rekommenderar jag varmt The Path. Det kostar bara runt 80 spänn att ladda ner, vilket är en struntsumma för den mängd ångest och obehag man får för sin peng. Jag har tyvärr bara hunnit halvvägs in i spelet, sedan tog Ida över det. Vilket borde vara ett slagkraftigt säljargument eftersom hon bara spelat typ Super Mario Kart och Mulle Meck tidigare. Inte för att The Path på något sätt är likt något av dem.

Möbeli

Jag har aldrig möblerat om så mycket som under min tid som sambo! Jag hade samma möbler från när jag flyttade hemifrån till att vi flyttade ihop. Några grejer tillkom under åren, inget försvann.
Det är förstås ytterst sällan jag tar initiativ till det här, även idag. Jag är glad dock, att Ida gör det. Jag är glad att hon är mån om att inreda och jag njuter av att gå genom våra fina rum.

Nästa inköp blir en större säng. Den vi har nu är ju inte riktigt en dubbelsäng utan mer för en och en halv person. Ida är en person och jag är lite mer än en person så det säger ju sig självt att det inte håller i längden. Jag tror faktiskt att vårt förhållande hänger på den här sängen!

Jag drömde för övrigt i natt att Jeppe Z kommit hem från sin resa och att han blivit jättetjock!




Jag tycker alltså inte att Jeppe Z är jättetjock.

Ett förtydligande

Föranlett av en kommentar till mitt senaste inlägg känner jag mig nödgad att förtydliga: Det var bara en lustig dröm! Jag anser inte att Idas ex är lik en cairnterrier, eller någon annan hundras, eller något fä på fyra ben överhuvudtaget.
Jag reflekterade inte över den tolkningsmöjligheten när jag skrev. Det fanns inte den värderingen i min dröm heller. Det var bara ett möte med en människa med cairnterrierhuvud, på det självklara sätt som det i drömmen blir.

Jag kanske inte ska ge mig på det här med drömreferat alls. Det är oerhört svårt att göra det intressant. En som lyckas, i mitt tycke, är David Nessle, som nog inspirerade mig att försöka.
Tyvärr uppnår inte mina drömmar (eller min fantasi) samma standard.

En dröm.

Jag är ute och strosar på Pajalas gator då jag möter en människa med ett cairnterrier-huvud som är ute och går med två små hundar. När jag kommer närmre ser jag att det är Idas ex. Jag blir lite orolig att hon kanske kommer att vilja gå tillbaka till honom, nu när han blivit så lik en cairnterrier. Jag vaknar.

Helig irritation.

Jag har gått omkring och irriterat mig på diverse idag.

Det första är att Aftonbladet gör ett stort nummer av "Skräckens fosterhem". Skräckens olika grejer har varit på kvällspressens tungor sedan skräck-Fritzl låste in sin skräck-familj i skräck-källaren. Nu har vi i Sverige alltså vårt eget skräckens fosterhem. Det rör sig om tre fosterhemsplacerade bröder som blivit i det närmaste torterade av sina fosterföräldrar. Avskyvärt, givetvis.
Irritationen kommer sig inte av situationen i sig, utan snarare att det allt sedan Janne Josefsson, klipp-och-klistra-Janne granskade fosterhemmen har funnits en misstänksamhet och en misstro mot fosterhem i allmänhet.

Det är ju helt meningslöst att förebrå kvällspressen-monstret för att de snaskar i sensationer. Det intressanta är ju i stället vad psykologin bakom den här misstänksamheten är, vad i skräckens fosterhem som säljer lösnummer. För skräckens hem av alla de slag finns det förstås gott om. Är det uppfattningen att man aldrig kan älska någon annans barn lika mycket som sitt eget, biologiska? Är det Askungens elaka styvmor som spökar?

Det finns förstås en empati i det, att man kan leva sig in i hur det skulle vara att som barn förflyttas från sina invanda, trygga förhållanden till något ovisst och otryggt. Och att om man någonsin skiljdes från sina egna barn, att man skulle vilja att de fick det så bra som möjligt.

Att måla upp fosterhemmen som något rätt otäckt tjänar dock ingen på. Aftonbladet antyder att den ekonomiska ersättningen lockar människor med säckar och krokar att öppna sina hem för barn i behov. Det är bara inte sant! Jag orkar inte formulera mig snitsigare än så. Det är bara inte sant. Vem som helst som har egna barn borde inse det. Hoja.

Och sedan Marcus Birro. Alltså... Jag har alltid gillat honom. Han har representerat den svartsynte poeten, den lidande konstnären, allvaret. Han har också varit helig, flammande vrede mot orättvisor, i en värld där man inte får tycka saker på riktigt. Han har varit ute och cyklat ibland. Ibland har han dock träffat rätt och då har han träffat så oerhört rätt. När farsan gick sin holmgång mot Försäkringskassan var vi så oerhört tacksamma över den krönika han då skrev i ämnet i Aftonbladet. Den var drastisk, onyanserad och kraftfull och precis vad som behövdes just då. Den startade också en smärre brand som fortfarande nu och då låter höra om sig.
Men nu... Jag unnar honom förstås att bli pappa. Han får förstås fylla hela sin blogg och varenda kolumn han kommer åt med hur underbart han tycker att det är. Men nu slutar jag läsa. Jag kan bara tycka att det är tråkigt att en sådan stark röst hamnat i omloppsbana kring sin egen navel.

Så. Då var det tömt.

Strålande tider!

Det gick ju jättebra, det här med att uppdatera utan att ha något att skriva. De goda föresatsernas man, det är jag!

Jag vet inte, jag mår inte så bra. Igår var jag oförklarligt helt sänkt och orkes- och viljelös. Så, mot kvällskvisten när jag satt vid datorn och precis skulle till att läsa på Wikipedia om korsfästelsen så kastade jag en blick ut genom fönstret och upplevde att jag blev bländad. Jag la bort datorn och väntade ett tag så att jag skulle kunna återuppta läsandet. "Bländningen" ville dock inte släppa. Det var ungefär som att det rann vatten över mina ögon och jag kunde inte fokusera blicken. Allt bara flöt omkring för min syn. Efter ett bra tag blev det lite bättre, men då började det i stället värka bakom höger öga och det fortplantade sig snabbt till en massiv huvudvärk. Det finns fortfarande spår av värk bakom ögat.

Det verkar ju onekligen vara någon slags migrän men några sådana problem har jag inte haft sedan tonåren, så jag blir ändå bekymrad. Så det blir en sten till att lägga på orosbördan. Hur ska jag orka ta tag i det som behöver göras på jobbet? Får jag överhuvudtaget ha mitt arbete kvar? Kommer jag upp i heltidsstudier till hösten? Vad ska jag annars göra? Vad ska jag göra resten av livet? Varför rusar mitt hjärta innan jag ska sova? Varför får jag plötsligt oförklarliga migränanfall?

Det hör säkert ihop alltsammans. Det är en oros-calzone jag har på min tallrik. Jag säger till Jihad: Nej, jag orkar inte äta så här mycket!
Och han bär in en ännu större.