Min prossa

Jag har spelat igenom Fallout, men alla rollspelsfans därute vet ju att det inte innebär att man spelat färdigt. Första vändan var min karaktär en god man som var bra på att slåss. Jag har nu börjat om och spelar som en ond kvinna som är bra på datorer. Jag ville ha en karaktär som var så långt som möjligt från min första och så blev det såhär freudianskt. Det här innebär att min blogg även fortsättningsvis blir lidande. Jag har verkligen inte tid med det här!

Vilket osökt får mig att tänka på min prossa. Tänk, det är inte länge sedan han var en liten knodd i pottfrilla som spred solsken omkring sig vart han gick. Han var verkligen världens gulligaste unge, undantaget de morgnar jag fick följa honom till skolan. Då var han en smärta i arslet. Han är fortfarande oerhört gullig, om man nu får säja så om en nästan fullvuxen man. Strunt samma. De gånger han jobbar på ICA i charken och har på sin fina, lilla charkmössa är han alldeles bedårande. Han skriver en gullig blogg här som uppdateras betydligt mer frekvent än min. Gulle-gulle-gulle-goo!