fredag 11 december 2009

En dikt




Vargen viskar: "Vackra get,
du springer bäst i ensamhet.
Din styrka bär dig fram.
Du är väl inget lamm?"

Fåret säger: "Vilken chock!
Jag trodde jag var bäst i flock
och att jag är ett får.
Det var jag ju igår."

Vargen skrattar: "Vilket snack!
Är du en del av detta pack?
Nej, du är något mer."
säger vargen och ler.

Fåret skuttar lyckligt bort,
plötsligt av en bättre sort.
Vargen går till nästa:
"Du är nog den bästa."

Hela flocken skingras snart
till äventyr i väldig fart.
De svagaste blir kvar.
Det är dem vargen tar.

torsdag 10 december 2009

Nobelfesten




Det är ju ett härligt spektakel, detta. Jag kanalsurfade in på ettan och såg ett äldre, asiatiskt par. Kvinnan satt med armarna i kors och såg butter ut. Den grå herren log glädjelöst och rullade tummarna. Ingenting hände. Kommentatorerna spekulerade i vad de kunde tänkas tala om vid kemibordet. Ingenting, om paret i bild representerade kemibordet.

Jag bytte kanal och tittade på en flicka som var sexton år men kroppsligt och mentalt fortfarande var ett spädbarn.

När jag efter en stund återvände till FESTEN var samma par i bild, i samma positioner. Kommentatorerna spekulerade i något annat på ett knastertorrt sätt.

Till slut bytte man i alla fall bild och i ett opersonligt hav av frackar och balklänningar såg jag Marcus Birro sticka upp sitt huvud. Jag undrade om han var inbjuden att uppträda med en liten dans?

Nu avslutar en slags medeltidskör sitt kvartslånga uppträdande. Servitörerna kommer in med tomtebloss. Kungen vrider på sig, förväntansfullt leende. Den ende som ser genuint lycklig ut faktiskt.

Detta är bra TV!

onsdag 9 december 2009

Krig!

Det är ju ytterst märkligt. Hur kom det sig att Sverige hamnade i krig? Efter 200 år av fred? Utan att någon såg det komma?

Det är säkert en vanföreställning om krig jag har. Att det är en såpass viktig händelse att våra ledare skulle sitta i TV-rutan, se oss i ögonen och förklara vad som händer. Att de skulle fråga vad vi tycker om det, det förväntar jag mig så klart inte, det vore ju naivt. Men kan man inte vara artig i sin maktfullkomlighet åtminstone? Bara säga att, okej, nu drar vi ut i krig en sväng här.

Vad är sedan syftet med det här kriget? Den snälla förklaringen är att det är för att flickorna i Afghanistan ska få gå till skolan. Det säger åtminstone de som försvarar kriget och inte har någon makt. De som har makt säger inte så. Fredspristagaren Obama, han säger att det är för att skydda USA och deras allierade från terrorister. Vi är väl inte allierade med USA? Vad gör vi då där? Eller är det ytterligare något som ledarna glömt att nämna?

Vår egen försvarsminister tycks inte heller särskilt bekymrad över flickornas skolgång utan säger att Sverige ska ut i världen och möta kriser innan de kommer hit. Var de på väg hit? Och framför allt; Var de på väg hit innan Sverige gav dem en anledning?